Frimureri och religion

Frimureriet är ingen religion – och det utger sig inte för att vara en ersättning för religion. Det erbjuder varken frälsning eller sakrament och har ingen teologisk lära. Vad det däremot förutsätter är en uppriktig tro på ett Högsta Väsen. Detta är en grundförutsättning för medlemskap i de flesta delar av världen, men det handlar inte om tillhörighet till en specifik kyrka eller trosinriktning. Det blå frimureriet kan sägas vara konfessionsfritt eller konfessionsneutralt. Frimureriet respekterar varje individs personliga tro och lägger sig inte i hur han väljer att utöva den.

Denna princip har varit en bärande del av frimureriets anda sedan de första grundläggande reglerna skrevs ned i The Constitution of the Free-Masons från 1723 – författad av pastor James Anderson – formuleras det så här i den första paragrafen:

Murarens yrke förpliktar honom att följa moralens lag. Om han förstår murarvetenskap är han inte en enfaldig gudsförnekare eller irreligiös fritänkare. Även om murare i forna tider i varje land förpliktades att omfatta landets eller nationens religion, vilken den än var, anses det numera lämpligare att förplikta dem bara till den religion som alla är eniga om och låta var och en att ha sina egna åsikter, med andra ord vara goda och trofasta människor, hederliga och redbara män, vilket kyrkosamfund eller sekt de än må höra till.

Sålunda blir mureriet en hemvist för försonlighet och ett redskap för sann förenande vänskap mellan personer som annars för alltid skulle bli främmande för varandra.

Frimureriet vill vara just detta: en hemvist för försonlighet och ett andligt rum där män från olika bakgrunder möts i respekt, tolerans och gemensam eftertanke. Inom logen diskuteras aldrig religion – inte av ointresse, utan av vördnad. Den enskildes tro är hans egen, och frimureriet söker inte påverka den. I stället möts vi i en gemensam vördnad inför det gudomliga, varje broder med sin egen förståelse, sin egen väg.

Sedan flera sekler har frimureriet varit en samlingsplats för män från olika samhällsskikt, kulturer och trosinriktningar. Det har alltid eftersträvat att överbrygga religiösa, politiska och sociala skiljelinjer – i en anda av tolerans, ödmjukhet och broderskap.

Frimureriets mål är att utveckla och förädla människan – både innanför dess loger och utanför dem. Dess metod är speciell: genom att låta medlemmarna genomgå rituella skådespel, som kallas “grader”, ger frimureriet upplevelser och möjligheter till självreflektion, självförädlande, självfullkomnande – både på en nivå som man kan kalla “moralisk” och i termer av vad man kan kalla “livsvisdom”. Varje grad representerar ett steg på vägen, och progressionen sker först när medlemmen visat att han förstått och införlivat föregående graders innehåll.

Frimureriets grader och rituella berättelser ställer medlemmen i en lång traditionskedja tillbaka till medeltidens katedralbyggare, vars konst och legender används som sätt att förädla det moraliska och andliga medvetandet. Symboliken bygger på de gamla stenhuggarnas verktyg och arbete – men används i dag i överförd bemärkelse för att främja byggandet av ett inre tempel.

Det moderna frimureriet – det spekulativa – har formats i mötet med upplysningstidens ideal om förnuft, människovärde och tanke- och yttrandefrihet. Det är öppet för alla män som delar dess mål och syften, oavsett trosuppfattning eller nationalitet.

Frimureriets möten innehåller både ceremoniellt och reflekterande innehåll – men är också en plats för kamratskap, samtal och gemensamma måltider där brödraskapet får ta fysisk form.